En sak som fascinerar mig är att London är så stort och erbjuder helt olika upplevelser varje gång. Nästan som att det är en helt annan stad. Alla stadsdelar eller områden är som egna samhällen som bara sitter i hop. Undrar hur många dagar som krävs för att hinna besöka alla ställen man vill och sedan känna sig mätt på stan.
Nu vill jag gärna berätta lite om vad jag gillade och ogillade med London från min vistelse där torsdag till söndag i slutet av mars. Områdena jag pratar om är i centrala London - Soho/WestEnd, Mayfair, Covent Garden och Westminster.
VARDAGSPULS, AFTERWORK OCH NATTMACKA PÅ “ICA”
Det är roligt att vara i en storstad en vardag. Att dras med i pulsen av stressade affärsmän och kvinnor gör att jag låtsas äta en snabblunch för att hinna tillbaka till mitt “jobb” (=upptäcka London blir man också hungrig av). Fast mitt mobilfotande och bekväma skor avslöjar mig som turist…
The Royal Horseguards Hotel
Eftersom jag är svag för roliga och vackra hotell så hamnar dessa ofta i mitt fokus. The Royal Horseguards var hemmet denna gång (Westminster). Hotellet ingår i Gouman Hotels en liten kedja med endast ett fåtal hotell i London och ett i Shanghai. Jag hade sett fram emot att bo på ett klassiskt, lugnt men ändå personligt hotell. Rummet/hotellet var okej på det stora hela men jag kommer inte att bo där igen.
Om det finns tv på badrummet, vilket är mer kul än vad det är nödvändigt, då har man vissa förväntningar på resten av faciliteterna. I badrummet hade gärna handdukstorken fått fungera och om man uppskattar hårda sängar hade allt varit frid och fröjd. Ett slött wifi där du måste logga in hela tiden var irriterande, likaså att det bara fungerade i rummet. Ett plus var detaljen i badrummet - boxen med små förnödenheter vilka brukar finnas på alla hotell. Men jag uppskattade lådan och de små beskrivningarna.
Plus även för tystnaden mot gården. Att utsikten denna gång visade upp en praktfull betongvägg var helt okej med tanke på att den fina utsikten över Themsen och London Eye ackompanjerades med betongborrar kl. 7 på morgonen. Valet var enkelt.
Efter en mycket hård första (halv)dag i London var det bara att dyka in i någon av alla pubar och vila! Vid detta laget befann vi oss i området Covent Garden och passade på att ta en sväng runt Covent Garden Market med sina torghandlare. Det satt faktiskt ganska mycket folk utomhus vid piazzan. Det är inte riiiktig vår än om vi säger så… burr!
St Martins Lane
På väg mot St Martins Lane för en drink och kaffe. Jag var nyfiken på detta boutique- och hightech hotell som är designat av Philippe Starck (1999) efter att ha sett bilder på de lysande neonfärgade fönstren som gjorde att hela hotellet såg ut som en Rubiks kub. Starck har även designat hotellet Sanderson som ingår i samma hotellkedja Morgans Hotel Group.
Ett nattöppet “ICA”
Vi gick fel på väg hemåt och hamnade på gatan Pall Mall (Westminster) vilket förr i tiden var centrum för konst. Därför var det inte så konstigt att vi hittade ICA - Institute of Contemporary Arts här och vi kunde till och med äta en sen middag på caféet. Konst och mat till klockan 1.00 på natten, i alla fall torsdag till lördag. Fantastiskt! Enligt Resebyrån, programmet på SVT, är detta ett perfekt ställe att stå på inför det kungliga bröllopet i sommar. Pall Mall är en del av kortegevägen.
KINESISKA BUTIKER, TAPAS OCH BALETT
Hotellfrukosten på Royal Horseguards var inte värd sina pengar. Ett stort kryss över utbudet av pålägg, bröd, frukt och kaffet var för hemskt. Dubbelplus däremot för äggen! Ett mellanting av pocherat och stekt. Salen där frukosten tillfälligt serverades hade cirka 8 meter i takhöjd och såg ut som ett av rummen på ett kungligt slott. Kändes flott men nej, det blev frukost på ett av alla Pret A Manger därefter. Vem kan motstå “Proper Porridge” till frukost.
“Look left, look right”, jag behöver verkligen bli påmind om att tänka bakvänt vid övergångsställen. Men folk verkar inte bry sig så mycket om att bli lite “kantstötta” av alla taxibilar som far förbi. Det är bara att gå rätt ut i vägen, gärna i klunga.
Att Londonbor kan vara propert klädda är inte konstigt med utbudet av skräddare och skomakare på Savile Row (Westminster). Men se till att ha bokat en tid hos respektive skräddare innan.
Vi fick tipset att besöka Barrafina (Soho/WestEnd) för tapas till lunch. Kanske hade mannen provision på kunder.… Det spelar ingen roll för för stället var superbra! Perfekt skinka som smälte i munnen, kryddig korv och stora drypande oliver! För att inte tala om brödet. Detta bröd! Jag blir lyrisk som alltid när det gäller god mat. Men var gärna där vid 11 eller vid 14 tiden (De stänger vid 15).
Det hade varit roligt att spendera tid i China town. Bara att gå in i en livsmedelsbutik känns väldigt exotiskt och jag vill genast köpa med mig små söta varor, godis och nudlar. På Wardour street (Soho) fanns gott om kinesiska butiker och restauranger, en rolig gata som går genom China town, Soho och upp till Oxford street.
W Hotel Leicester Square
På samma gata mittemot små kinesiska butiker ligger Starwood Hotels designhotell
W Hotel Leicester Square. Fasaden är väldigt speciell men invändigt är det samma typ av design som ibland känns uttröttande. Det är nästan som att komma in i lustiga huset, och att hitta till toaletterna är en utmaning. Treva i mörker eller i upplysta labyrinter mellan spegelväggar. Welcome to the Hotel California, such a lovely place…..
Svansjön-feber har drabbat mig ända sen jag såg filmen Swan Lake. Därför kändes det väldigt speciellt att gå på The Royal Opera House vid Covent Garden och se baletten. Vilken byggnad!
DEMONSTRATIONER
Under lördagen började flera demonstrationståg gå genom de centrala delarna av stan. Det började lugnt men under eftermiddagen blev stämningen hetsigare och maskerade grupper sprayade budskap, kastade färgampuller och slog sönder banker, lyxbutiker och hotell. Detta var ironiskt nog vår planerade shoppingdag. Hela förmiddagen var det tomt på folk i butiker runt gatorna i Mayfair och Westminster som höll låst under eftermiddagen. Fram tills kaoset utbröt hade jag inte tänkt tanken på att känna mig rädd. Faktum är, hade det inte varit för att jag bar på ett antal shoppingkassar så hade jag inte känt mig illa till mods. Ned med kapitalismen…
Dim Sum restaurangen Yauatcha
Middag intogs på Dim Sum restaurangen Yauatcha (Soho). Oförglömliga “Rice paper prawn and mango roll”. I väntan på sitt bord blir man strategiskt placerad utmed dessertdisken där bakelser, praliner och makarons bara ligger och väntar…
Ganska mätta valsade vi runt genom stan och hamnade till slut på The Soho Hotel. Lite knepigt att hitta dit bara, ligger inklämt i en gränd Richmond Mews (mellan Dean och Wardour Streets). Det går inte undgå den stora svarta kissen av Botero i entrén, fin.
TRAFALGAR SQUARE OCH HEMRESA
Sista dagen. Vi tog en promenad genom stan och såg förödelsen av demonstrationen bland annat på Trafalgar Square. Förutom att Kung George IV hade fått demonstrationsskyltar i näven och hans häst var prydd med budskapet “No cuts” var även klockan som räknar ned till OS färgbombaderad. Uppe på trappan vid Nelson´s Column stod två unga killar med bar överkropp och spände musklerna framför anarkistiska budskap.
NÄSTA GÅNG
Ska definitivt besöka den japanska butiken Minamoto Kitchoan - japanese konfektion på Piccadilly Street och mycket annat. För det blir helt klart en nästa gång.
Fler bilder från London finns på Flickr
Reseguide för London i Svenska Dagbladet
View high resolution
